I en varsam mak, graciös och mjuk, tycktes den ljusa Eldaren nästan flyta fram över det frodiga jordgolvet.
Världen omkring honom stod i mörker denna natt. Månen och stjärnorna som annars var dess källa till ljus, låg gömd bakom tunga regnmoln.
Det gick nästan att smaka den fuktighet som låg i luften.
Ett sällsamt ljud flödade ur den högreste hannens strupe. En sång om vädrets makter och hyllningar till det, en sång han själv ansåg sig passa till den kommande väderleken. Men sången tillhörde ...
↧