Aena gick försiktigt runt på Eriinaris våta sten. Men det va inte rädslan att halka som gjorde att den lilla varghonan höll huvudet lågt, snarare rädslan att bli påkommen.
Aena trodde på att det fanns godhet inom alla vargar och kanske var det på så sätt svårt att förstå varför hon var så rädd för att träffa på en. Men det var inte fruktan för att andra vargar skulle skada henne, vilket för övrigt var relativt lätt då hon både var ung och svag, som fick henne att undvika främlingar. Istället ...
↧