Hennes ökenhjärta slog stadigt under huden på henne när Shanti lät sin turkosfärgade blick svepa över landskapet. Gult. Sandfärgat, enformigt, tråkigt. Fastän hon med varje andetag längtade sig allt längre bort från detta, hindrade något henne från att gå. Var det hennes ökenhjärta som höll henne kvar? Var det familjen? Hon kanske inte var redo att lämna dem riktigt ännu. Men samtidigt kände hon med visshet att hon inte skulle vara kvar i Öknen särskilt länge till. Här hade hon fötts, här hade ...
↧