Cry låg och halvsov i morgonsolen. Det enda som hindrade honom från att falla in i sömn var vårens egna musik och den vackra, oskyldigt blåa himlen.
Han tvingade sig själv att se vårens återkomst, tvingade sig själv att förbli vaken för att inte missa skönheten trots att han knappt kunde se något av den. Cry kunde känna dock, han kunde känna hur vindarna var varmare, dock fortfarande svala, och han kunde höra fåglarnas sång som berättade för honom att sommaren närmade sig hastigt. Han kunde ...
↧