Natten var klar, stjärnorna klädde himlen likt glänsade små stenar, plaserade där avgudarna själva. Månen kastade sitt sken över jorden, färgade alla skuggor blå. Trots att det var natt så var värdlen omkring de två varelserna, som satt och såg upp på himlens skådespel, ljus. Upplyst av skogens egna blommor som generade ett mjukt sken. I Luftrummet kring dem dansade eldflugorna i luften. Om man stod på avstånd skulle scenen te sig fridfull, magisk.
Men för den gråblå av de två vargarna så var ...
↧