Det var mer eller mindre standard att vandra nattetid. Ajani kände sig som tryggast när månen gick på långa ben. Hon var inte särskilt trygg i sig själv. Det var just det att hemskheter berövat henne på hennes stabilitet och fläckat hennes självförtroende. Hon var dock på väg tillbaka. Eller, vidare, snarare. I det förflutna fanns inget av värde, men till framtiden kunde hon komma vidare och bilda sitt egna jag. Månen kikade på henne där hon stod, och hon kände dess ljus omvandlas till kraft; ...
↧