Månen kastade sitt bleka ljus över dalen och dess invånare.
Loke hade separerat Liv och Matvei från gruppen, som varit engagerad i övningar om samarbete och koordination. Han hade kallat dem till sig och vänt ryggen till. Under tystnad hade alla tre vandrat längst med en mindre stig, där han själv fått huka sig flertalet gånger för att undvika lågt hängande grenar, och tillslut hade de kommit fram till en glänta som öppnat upp sig med en blank sjö i dess mitt.
“Kom,” manade ...
↧