Himlen talade att det snart var dags för solen att ta över månens plats på himlavalvet. Bakom de spetsiga bergstopparna var solen fortfarande dold. Den spred ett behagligt ljus som varnade nattens varelser att dagen var på väg att gry.
Zaria gick med tunga steg. Hennes annars höjda huvud var numer sänkt mot marken och det låg ett uttryck över hennes nätta ansiktet som inte riktigt passade in.
Det var länge sedan hon känt sig så ensam och annorlunda som hon gjorde nu. Hennes syskon hade ...
↧