"Duraneir," började hon med en ostadig stämma. Alin såg upp mot gudens cirkulära form som prydde himlavalvet. Han var vacker i sin helhet.
"Duraneir," fortsatte hon något stadigare. Måntecknet som vandrade från hennes ansikte och ner över buken glödde i ett behagligt ljus, laddad av hans närvaro. Hon släppte hans form för ett ögonblick när hon kände hur en liten tass puffade till henne återupprepade gånger i sidan. Det var Nunam som tycktes drömma något i sin sömn. Alin log och lät betrakta ...
↧