Det var med långa spänstiga steg han flög fram över gatan. Nynnades lätt på en Melodi som Morfar brukade sjunga för dem när de var små. Hans mål var tydligt, rakt emot Maksims och Varyas boning. För en gångs skull var himlen mestadels molnfri och solen värmde hans rygg och speglades lätt i hans välputsade päls, både den naturliga lockiga pälsen och den sparsamt utsmyckade boan han bar om nacken.
"Maksim?" hans röst ljus och sjungande melodisk. Att han var på gott humör var svårt att missa. ...
↧