Ronias allvarliga blick vandrade över sjön. Den döende solen färgade inte bara himlen i eldens färger, utan speglades även i den plana, stilla ytan av is som ljust höll på att spricka upp för första gången sedan vinterns slut. Allt badade i orange, gult och rött, ett varmt ljus som mest liknade kärnan av ett vinterbål. Därifrån hon stod, så högt upp det bara gick över vattnet uppe på en av de mer ensliga vaktposterna, kunde hon se allt på samma gång, och på något vis känna sig enig med det glödande ...
↧