[Utspelar sig waaay back med lagom mycket derp och ordbajs och påhittad bullcrap]
Världen var suddig, skiftande i en sorts dimma. Blommornas sken, som i andra ögon skulle te sig milt brände i hans. Andetagen var ytliga. Bröstkorgen, vars vartenda revben var synligt, höjdes och sänktes snabbt, nästan bara ett vibrerande. Luften het i hans feber slitna kropp, trots att luften var fuktig. Han visste inte hur han tagit sig dit, inte längre för att Imero haft kroppen i besittning, utan för att ...
↧