Oavsett vilken tid på dygnet det var var skogen nästan alltid lika mörk och dyster. Hon saknade Byoomi och dess ljus. Värmen. Slött sparkade hon till en liten, nedfallen gren med ena framtassen och såg den studsa iväg över den frostklädda marken. Elphaba hade funnit sig i att Döda Skogen var deras hem, men hon tänkte inte tycka om den för det. Vad Iwaku och hennes mor tänkt då de bestämde sig för att detta skulle bli deras nya hem visste hon verkligen inte. Och nu hade även hennes mor lämnat ...
↧