Malphas stod åter framför den vidsträckta sjön, det mörka vattnet låg stilla utan en endaste tillstymmelse till rörelse. Det enda som då och då kunde få ringar att sprida sig över ytan var fukt som samlats på stalagmiterna i taket och när mängden blivit för stor, tappat sitt grepp och fallit till ytan.
Aposteln reste sig. Hans bön hade ekat mellan väggarna men nu dött ut. Tystnaden som kvarstod gick nästan att vidröra.
"Vi har kommit en lång väg på vår resa." Malphas såg i ögonvrån mot ...
↧