Hon hade sökt sig ut ur den ljusa staden, men inte långt. Skratt och sorlande samtal kunde fortfarande höras om man lystrade noga, och doften av IsilAnar var stark. Under början av sommaren hade hon varit ganska kaxig i den nya skogen, hon hade trotts allt klarat sig själv sen liten valp och såg ingen orsak att nu som fullvuxen vara rädd. Men alla attacker på medlemmar i flocken hade skakat henne och den ljusa, glada skogen tycktes inte längre lika trygg. När flocksyskon efter flocksyskon kommit ...
↧