Tassarna var ömma, och musklerna trötta, men de hade lyckats ta sig över den mes förrädiska biten. Glaciären låg vid och vit bakom dem, oskyldigt gnistrande i solens sken. En del av snön yrde upp av vinden och virvlade runt innan det lade sig till vila igen. Vid bergets fot var kylan inte lika påträngande bitsk, och mycket mer hanterbar. Luften han andades kom fortfarande ut i små moln, men den brände inte längre kall i lungorna.
De mörka tassarna var uträckta framför honom och en nöjd gäspning ...
↧