Det regnade, och inte så lite heller. Det var den sortens regn som inte nöjde sig med att blöta ner pälsen utan nådde ända in under huden, in till själen, och kylde ner den inifrån och ut. Eller kanske var det bara Nomës sinnesstämning som färgade av sig på omgivningen och fick allt att framstå som en grå, intetsägande, blöt sörja? Det var svårt att avgöra.
Här i Civitas — där det alltid var liv och rörelse och folk som trängdes runt handelsstånd och pratade i mun på varandra — kände hon ...
↧