En melodisk sång i natten spred sig över området. Rowen satt lutade mot huvudsätets ena vägg, på insidan. Egentligen hörde han inte hemma där, men han hade spelat för dem tidigare på kvällen och sen bara valt att inte lämna. Det var en sval och behaglig natt, och han hade inget emot att mörkret gjorde det svårt för hans enda öga att se strängarna - han kände dem väl nog för att inte behöva synen längre.
Det var under hans spelande som han mindes varför han gett sig ut den natten när eh, ...
↧