Månen hade tagit sin plats uppe på den mörkblå näst intill svarta himlen och lyste upp marken mellan träden på ett kusligt sätt. Skogen var tyst, stillsam med en något tryckt stämning. Det var nästan som om alla skogens varelser visste vad den svartblå siluetten som rörde sig bland dem var för något. Atmosfären var nästan giftig och med all rätt, det var nämligen dags för jakt. I tystnad betade en mindre flock rådjur. De höll vakt om vart annat. Höjde huvudet från marken, såg sig om och lät öronen ...
↧