Ivo försökte lugna sig genom att arbeta. Inte för att han lätt blev upprörd, men när han blev det behövde han alltid göra något praktiskt som tvingade hans tankar åt annat håll. Men idag var till och med det svårt. Han hörde bara Auroras röst eka i öronen medan han buttert stirrade på verket. I den välupplysta verkstaden var det tydligt att det här var det närmast färdiga, men också mest detaljrika han gjort. Stenblocket i sig var avlångt och välsvarvat till en slät yta. Framsidan var helt platt, ...
↧