"Tibast?" Tibast, som legat och jäst i gräset, mitt i en stor solfläck, höjde huvudet vid ljudet. "Tibast?"
"Här, mamma", svarade han och sträckte gäspande på sig. Hans mamma rundade en buske och kom inom synhåll. Hon bar inga extra smycken den dagen, bara kronan och de sedvanliga kristallerna i svansen. Han började resa sig, men Aurora avbröt rörelsen med en tydlig nick att han skulle sätta sig ner igen. Tibast lydde utan vidare.
"Du börjar bli gammal nu, Tibast", tog Aurora till ...
↧