Löven hade fallit till marken och istället för att grönt klädde grenarna kläddes grenarna istället av vit, kall snö.
Cry suckade nöjt. Solen var bakom moln och han njöt av kylan som aldrig tycktes kunna ta sig förbi hans tjocka päls.
På sommaren, på våren, var det helt tvärtom. Där var han tvungen att passa sig, att planera hur och när han skulle vandra och ströva för att kunna undvika den hemska värmen och solen.
Men trots att hans skinn brändes sönder under sommarna och att han ...
↧