De var så väldigt, väldigt lika. Vid både första och andra anblicken tyckte sig Blair ha sett Yrjö i dimman. Båda hade en snärt, feminin gestalt och rörde sig så tyst igenom dimman att den vita pälsen blev otydbar från dimmslöjorna. Men ögonen som såg tillbaka på honom var mjukt lila, inte rött och gult. Det var inte Yrjö, men samtidigt var det honom på alla sätt och vis.
"Nomë", andades Blair, för han visste hennes namn. Det måste vara systern som dimmvargen pratat om. Någon annan kunde ...
↧