[Ensaminlägg, inga svar, tack!]
Det kändes ovant, obekvämt och ovälkommet. Den här känslan av att lämna allt som var hans bakom sig och vandra vidare utan något direkt mål. Shiva kunde minnas alla de gånger han lämnat Kaiwood, och det hade aldrig rört honom i ryggen att vandra ut från skogen. Men då hade han haft något att återvända till. Det hade han inte nu.
Så när tassarna slutligen hade nått skogens rand, kunde han inte förmå sig att vandra ut från trädens skyddande skuggor. Kunde inte ...
↧