Ivo kunde inte minnas senast han var såhär nervös. Hans tassar svettades och hans päls stod på ända. Varenda muskel var spänd som strängar och hans blick var vild och stirrig. Idag var dagen, dagen som Aurora skulle presentera honom för hennes pappa. Ivo var iförd sin dräkt som Aurora gett honom och hoppades innerligt att han såg respektabel ut. För stunden stod han ensam i huvudbyggnaden, väntade spänt. Illamående, svettig, kall, nej- varm. Ivo stod helt stilla som en staty i givakt. Vad skulle ...
↧