Än var det kallt. Trots att större delen av vintern passerat så var Eriinari alltid lite åt det kyligare hållet, det var Ivo van vid. Ändå huttrade han när isiga vindar kammade igenom hans päls. Den tudelade svansen svepte lojt bakom honom där han travade fram över den öppna tundran. Eriinari, hemma.
Ivo hängde ofta runt sin farsa, de två var tajta. Tajtare än vad han varit med sina syskon. Självklart var han pinsam ibland, en av anledningarna till att han strövade runt på egen hand ibland. ...
↧