Vanan att smyga bort från flocken hade börjat ske allför ofta nu, hon visste att om någon kom på henne så skulle hon bli bestraffad. Ephie lovade sig själv att hon aldrig skulle bli påkommen, därför ökade benen takten.
Denna kväll var dimman tjock, trots det lös hennes måntatueringar starkt. Hon stannade upp, såg upp mot månen och log fånigt. Skakade på huvudet, såg sig omkring som för att försäkra sig att ingen sett henne, dock skulle det vara ganska svårt i dimman. Kroppen sattes åter i ...
↧