Den unga honan som närmast kunde beskrivas som skranglig, långbent och smal som hon var, rörde sig tveksamt runt utanför templet. Osäker på vad nästa steg var, vart nästa steg skulle ta henne. Det var ingen snö idag utan marken låg bar, längre norröver var det alltid snö under denna årstid men här gick den vita massan inte att lita på. Lune hade lärt sig skogen, hon hade knappt varit utanför den under sitt liv. Hon gillade Ötamon, dom väldiga träden och rötterna hon fortfarande använde som sovskydd. ...
↧