Den fuktiga luften. Den eviga dimman.
Frenja var i full sjå med att smutsa ner tassarna. Vid rötterna av ett stort träd skyfflar det lilla gråblodet upp små högar av jord. Hålet hon arbetar med blir sakta men säkert större i både omfång och djup, till hennes belåtenhet. Ett hastigt ljud, lika snabbt kommet som förgånget, får henne att lyfta huvudet och spänna öronen. Oron speglas i de rundade ögonen samtidigt som hon ser sig om under hastiga andetag. "Bara råttor. Råttor? Ja, råttor." Hon nickar ...
↧