En större blå individ rörde sig bland dom stora välväxta rötterna, svala vindar ven igenom och bildade en musikalisk klang som den unga honan tyst hummade till. Hade hon höjt rösten så hade allt liv inom en viss radie flytt eller fått sina örontrummor förstöra, det fanns dock inget roligare än att sjunga tyckte hon. Men hennes mor hade berättat för Mirage redan som ung att hon hade en stämma som ingen annan och där med hållit sig till att humma så länge någon befann sig i närheten.
Mjukt ...
↧