Valpen hade smitit iväg på eget äventyr. Solen står fortfarande någorlunda högt på himlen men den har börjat sin sakta gång ner mot horisonten. Valpen vandrar på i sakta mak. Hon har inte bråttom någonstans och hon har inget direkt mål med sin promenad. Hon har bara lyckats ta sig bort från mor och syskon och ensamheten känns väldigt välkomnande. Mors aggressionsproblem är en del av vardagen och det kan ibland vara påfrestande att ha syskonen så nära hela tiden. Men valpen älskar dem alla i alla ...
↧