(Utspelar sig i dåtid, är inte ett "aktuellt" roll.)
Den stora, vita hanen stod i stark kontrast till det mörka områdets färger när han vandrade över den spruckna marken. Han såg ut över Lavaöknens vidder. Dött. Så hade det alltid varit. Masquerade hade spenderat hela sitt liv på denna plats, även när brodern lämnade den. Av någon anledning hade han inte haft många tankar på omvärlden, trots att han visste att en sådan sak fanns. Allt var inte öken, även om det var just det som hela hans ...
↧