Måntemplet var fantastiskt. Kolzak hade aldrig sett något liknande. Så många olika vargar av alla dess slag, nya dofter, mat och värme. En trygg sovplats Kolzak kunde kalla sin egen, åtminstone för ett litet tag. Det var nog den största trösten Kol fått sen han tappade bort sin flock. Ja, bortsett från att ha träffat Ezekiel. Kolzak var oerhört glad att ha träffat den lille svarta, bevingade valpen, och såg honom redan som den lillebror han aldrig haft.
Natten föll och Kolzak hade svårt att ...
↧