Solen stod lågt på himlen och målade den i eldens färger, ett vacker skådespel som gick osett, dold av skogens kronor som kastade långa skuggor över marken. Ute på slätter skulle det vara ljust länge än, men i skogen räknades nästan som natt redan. Dunklet låg likt ett täcke över den, och det fanns väldigt få ljus fläckar kvar på marken, de sista innan Natten skulle ta över helt.
Rosornas arom kunde tydligt kännas i luften, liket en dimma a förförisk doft. Den unga henen hade aldrig sett någon ...
↧