Himlen var inte riktigt mörk, solen hade ännu inte gått och lagt sig i sin vrå, där den gömde sig hela nätterna. Den trötta solen slängde av sig mången färger över himlavalet, i sin vandring ner över himlen. Hon gillade att föreställa sig att den inte riktigt orkade hålla allt inom sig medan den var påväg till sängs.
Många försök hade skett, många kvällar, morgnar och dagar, men alltid hade någon kommit på henne, men nu, nu var hon utanför revirets gränser. Över sten och under stockar, vissa ...
↧