Under den stjärnklara natten som varit hade snön fallit och ökat tjockleken på det vita täcke som gömde Numoorislättens gräsklädda natur. Shona blundade då hon med varsamma steg tog sig framåt. Trots att temperaturen var under fryspunkten värmde solens strålar hennes ansikte. Hon öppnade ögonen igen och var tvungen att vrida huvudet åt sidan på grund av den plötsliga ljusförändringen. Blicken föll på sonen som gick vid hennes sida. Ett leende lekte på hennes läppar. Hon stannade upp.
"Kodiak."
Då ...
↧