Eriinari var, milt sagt, ett ödsligt område. Den grå hanen hade vandrat hela dagen utan att se till en levande själ, varken varg eller bytesdjur. På morgonen hade han tagit sig över ett gejserfält och tvingats vara mycket uppmärksam på var han satte fötterna, något han oftast inte var då tankarna hade en förmåga att vandra iväg åt annat håll. Dagar som idag, när Eriinari var ensligare än oftast, kunde han undra varför han fortfarande var här. Det var inte som att han väntade på att Fenris skulle ...
↧