Den magra gråbruna tiken vandrar ensam längst med en bergstig. Hennes steg är trötta och tassarna blöder ymnigt och lämnar spår efter sig på underlaget. Om det inte är säkert att stanna någonstans så är det bättre att vandra. Och vandra har hon gjort länge. Bergen ser likadana ut överallt så det är möjligt att hon går I cirklar. Men vad spelar det för roll? Tiken har nästan tappat gnistan. Ensamheten tar kol på henne. Men hon är för rädd för att ens tänka tanken på att försöka söka lite kontakt. ...
↧