Ovanför den vita hanen var himlen tänkt av moln och endast några enstaka solstrålar lyckades leta sig igenom. Molnen var gråa i väst, dit han var på väg, och han hoppades att vinden skulle låta dem passera honom innan de blev för tunga och släppte ner sitt regn. I väster såg han bergskedjan, men riktigt ända dit skulle han inte, det var i alla fall inte tanken.
Rengar ryste till när en kylig vindpust tog tag i hans päls. Han frös väl egentligen inte, men den här dagen var kyligare än vad de ...
↧