Tiden var inne.
De befann sig i döda skogen, nära Mardouf, där vittringen av vargar låg tjock i nya och gamla spår. Kvällens svala solsken strilade ned genom knotiga trädkronor, där bleka stråk av dimmor tog musten ur bladens alla färger. Exodus päls lös vit mot omgivningen, där de röda stråken var de skarpaste glimtarna av färg på långa vägar.
Efter en vandring längs stigar utan slut, med falska mål och sanna vänner, så var han till sist här. Framme. Inte vid målet, men vid början. Med sig ...
↧