Solen hade vid det här laget sakta men säkert påbörjat sin färd ner för himlavalvet, gav den en smått rosa-aktig ton, men spred fortfarande relativt obehindrat sitt sken över skogen. Dunklet hade ännu inte infunnit sig. Nere bland de frodiga träden så befann sig en ung vit hona, uppslukad i sin träning. Enda sedan hon för ett tag sedan för första gången tränat kraften tillsammans med sin far så hade hon varit inställd på att försöka få ett bättre grepp om den. Det var svårt, men hon tyckte sig ...
↧