Det regnade vid horisonten. Kilah stod uppe på krönet av en av de många kullarna och såg ut över det kuperade landskapet. Här sken fortfarande den långsamt sjunkande solen, men vid horisonten hängde molnen tunga. Om hon fortsatte i samma takt som innan så kunde hon nog nå regnet innan det slutade. Det skulle nog hinna bli natt innan dess. Åskade det där borta? Om det gjorde det så hördes det inte över avståndet.
Gräs och den sena vårens blommor böljade runt hennes tassar för en livlig vind. ...
↧
