Skogen var så stillsam denna natt som den bara kunde vara, idyllisk på så många sätt att det inte var många som kunde förneka det med ett gott samvete. De Uråldriga stammarna reste sig högt mot skyn, kapslade in skogen under dem, med de vagt lysande blommorna med sitt rogivande sken, och eldrflugona som dansade emellan dem. Nattens ljud förstärkte scenen av perfekt frid.
Trots allt detta låg den blågråa hanen med en sådan enorm smärta i bröstet. Den lilla hålan i marken, under en rot och täckt ...
↧