Det var en lugn natt. En uggla hoade stillsamt, tydligt urskiljbart i det vindstilla mörkret. Det var som om naturen hade bestämt sig för att just inatt skulle allt vara stilla. Blair hatade det.
Fakargen gick raskt, med mjuka, tysta steg. Han hade begravt Shadys kropp morgonen efter. Det hade tagit några timmar, men Blair hade inte brytt sig. Shady var värd det. Om han lät hennes kropp skändas av asätare skulle han inte känna igen sig själv.
Så fort graven var färdig var Blair åter ...
↧