[Ensamroll, svara ej tack ;D]
Stegen förde Naberius allt mer norrut. Dalar och toppar, böljande sluttningar med gröna vågor av gräs. Nästan osynlig stigar vandrade av både bytesdjur och vargars tassar.
Ensamheten var total.
Våren hade gått mot sommar. Blodbergens rostiga skimmer hade förbytts i grönt och brunt, och en horisont av avlägsen skog.
Månens sken, en halvfull skärva av ljus på den midnattsblåa himlen, lös upp slätten framför honom. Bergen var relativt platta just där han befann ...
↧