Åter igen hade såren läkt till ärr, lila utbuktande ärr som ännu ömmade. Det gick fort med lite hjälp från hennes jordkrafter. Hon visste att valparna undrade, men ingen hade vågat fråga. Det var hon tacksam för. Idag var en dag då hon var ödmjuk inför de små livet, samtidigt som hon kände sig ihålig på insidan. Det här var inte livet hon föreställt sig. I och för sig hade hon inte varit stor nog att föreställa sig något liv alls förut det vid lyan då hon för första gången blev ensam. Något bistert ...
↧