[Jag struntar i logiken i hur långt hon har sprungit. Jag vill att en gejser ska skrämma henne. XD]
Hon finner sig på språng igen. På flykt. Men den här gången från ett monster vars anlete hon fortfarande kan se framför sig. Hans blodröda blick hemsöker henne när hon sluter ögonen. Hon springer tills kroppens protester har domnat bort. Tills mjölksyra är allt hon känner i benen. Landskapet förändras och blir öppnare. Med glesare växtlighet. Den glödande skogen lämnar hon bakom sig. Har inte ...
↧