Natten var kommen, månen högt stående på den mörka himlen fläckad av stjärnor. Molnen var få; dimman lägre än vad den brukade ligga. Det var en klar utsikt som öppnade sig mellan träden vid revirets kant, prydd av mörka, skrovliga stammar.
"Vi borde fortsätta." sade den väldiga hanen, som kom gående bakom Erakan.
De var ute och patrullerade revirets gränser längst den norra sidan där dimman som oftast hängde tät och ogenomtränglig mellan trädens stammar, men som denna natt hade dragit sig ...
↧