Det kunde inte vara långt kvar nu. De måste vara nära Blodbergen. De måste. Det kändes som de hade vandrat i en evighet. Kione var utmattad och längtan efter tryggheten på reviret var påtaglig, det märktes, inte minst på hans ovanligt lättretliga humör. Sällskapet gjorde inte situationen bättre för den unga hanen. Han såg matt på när den beniga vrenen nyfiket lunkade fram till ett rykande hål i marken och stack ner den långa nosen.
"SPIK!" Rösten bröt skarpt tystnaden mellan de två varelserna ...
↧