Amanita hade länge hållit sig gömd bland skuggorna, det var ofta hon gjorde så. Vandrade för sig själv, vakade över de hon höll nära hjärtat utan att faktiskt visa dem att hon var där. Hon hade blivit ett med ensamheten, ett liv utan någon större mening. Hon levde med de levande, glädjas av deras glädje och kände deras smärta när livet vände åt fel håll för dem. Hon stod på paus, menad att aldrig få framåt eller bakåt. Och hon hade accepterat det. Hon hade ett tag tillbaka hamnat på en mörk stig, ...
↧